En av de mest framgångsrika forskarna inom urvalspsykologi, Frank Schmidt, skrev 2006 i The Industrial-Organizational Psychologist, the TIP, följande om urval.

“Some years back I realized that personnel selection had become a churning arena of constant irrationality. There is a huge disconnect between what we know to be true from research and what people pretend to be true. There is a serious corruption of scientific truth caused by legal and ideological intrusions into the field of selection and the failure of the profession to respond appropriately to these intrusions” (sid  27).

Och jag håller med. Forskningen talar för sig själv men praktiken säger något annat. När resultatet från 1 392 mekaniska bedömningar jämfördes med 1 156 intuitiva bedömningar som gjorts avseende förmågan att förutsäga arbetsprestation, fann forskarna att den intuitiva tolkningen gör så att minst 50% av den prediktiva kraften förloras (Kuncel et al, 2013). Sammanfattningsvis kan man säga att; om du använder ett urvalsystem med reliabla och valida bedömningar förlorar du 50% av effektiviteten i dina urvalsbedömningar om du till slut gör en helhetsbedömning av dina resultat som bygger på din intuitiva förmåga. Istället säger forskningen att du ska fatta beslut genom att låta en statistisk ekvation stå för din sammanvägning av information som ligger till grund för urvalsbeslutet.

Nu när finns det forskningsresultat som sammanställts för jämförelse mellan den mekaniska och intuitiva modellen vad gäller förmågan att förutsäga prestation på arbetet, och resultatet pekar tydligt i en riktning, så argumenteras ändå livligt att detta resultat inte stämmer, se tex Psykologtidningen. Jag tycker det är bra att det sker en diskussion för detta är en viktig fråga inte minst utifrån att urvalsbeslut kan vara en orsak till diskriminering i arbetslivet.

Men det finns även de forskare som inte kan acceptera detta resultat. I ett nyhetsbrev säger professor Lennart Sjöberg detta.

”Arne Trankell visade i en omfattande studie redan på 1950-talet att kompetenta bedömare kunde ge bättre resultat än en statistisk formel för sammanvägning av testresultat”

Problemet är att detta publicerades 1959, det är idag 2013, och Lennart, forskningen går framåt. Arne Trankells studie var bra på den tiden, den är publicerad i en högst ansedd tidskrift (samma tidskrift som Kuncel et al, 2013). Men med dagens kunskap om meta analyser (vilket inte fanns då) skulle den aldrig få publicerats. Det är tråkigt att en seriös och kunnig forskare och professor som Lennart inte läser på innan han uttalar sig, och framför allt tråkigt för de praktiker som vill ha råd från forskning hur man ska göra bästa möjliga urval. Tyvärr tror jag att Arne Trankells studie, rent historiskt, har fått alltför stor plats inom den svenska urvalsarbetet. Och det blir patetiskt att studien dyker upp på detta sätt som ett argument i debatten, 54 år senare!

Referenser

Kuncel, N. R., Klieger, D. M., Connelly, B. S., & Ones, D. S. (2013, September 16). Mechanical versus clinical data combination in selection and admissions decisions: A meta-analysis. Journal of Applied Psychology. Advance online publication. doi: 10.1037/a0034156

Trankell, A. (1959). The psychologist as an instrument of prediction. Journal of Applied Psychology, 43, 170-175.